Ett varv runt (helgen)

Nu snurrar det så där fort igen, så att jag bli glad-yr.
Av en angenäm olycka hamnade jag i alla fall på släktkalas, och vad jag saknat de! Mina kära kusiner, alla mostrar och morbröder också förstås, men speciellt mina kusiner. Vi har något speciellt och de känner mig på ett sådant sätt ingen annan gör. Vi har det förflutna tillsammans, alla kalas, begravningar och semestrar, och att bara finnas där, fast lite längre bort.
Nuet måste vi nog jobba på lite, men de är fortfarande min stora familj.

Men det känns som rysligt länge sedan redan, fast det var för 2 dagar sen. Jag har hunnit spela drama, jag var vit! Det har jag inte varit sedan jag konfirmerade mig. Felt a little spooky.. Men det var roligt! Jag är nog mer teaterapa än vad jag tror, fast skakar gör jag ändå innan.
Och som en svamp sög jag in allt beröm efteråt, jag tror jag har växt lite nu, det kändes så på fikat efteråt.

Det finns många änglar.

Och imorgon åker jag, till landet, till emman. Skönt med semester!