16.03 Betraktelser från soffan

Satt just och tog hela världens, blandade små och stora, bekymmer på mina axlar; kändes befriande på något sätt.
(Konstigt, men ja.)
Och jag grät en tår, men bara en. Och jag log, men jag vet inte om det var av glädje, men det var absolut inte av sorg.
"men om du vet var stjärnan faller, och var regnbågen tar slut.."
Jag hör inte viskningen genom allt sorl,
jag hör inte ens skriket.

Kanske längtar jag ut i rymden, kanske vill jag bara sitta här.

"jag är ett levande bevis, på allt fel och allt rätt"
och Imperiet har aldrig varit bättre.