En dag med Pek

Har jag haft. Men det var igår. Idag möttes jag av en kram från en flicka i slängkappa och jag har försökt att gräva upp ett par vantar (det är svårt, speciellt när man inte vet var man ska gräva (en bra metafor, i vilket fall (även om den inte skulle vara sann))).

Och ja, jag kände för att göra en trippelparentes, det är inte alltid man får tillfället.

Här tänkte jag skriva en samhällsskildring. Av våran milda höstkyla, lövens långsamma förruttnelse för att bli ett med marken, hur smurfigt det känns att gå ute med mössa. Och bara vara, kanske lite kall, men så här mycket har jag nog aldrig vågat bara vara förut. Eller alltid, ett ständigt flöde så att man aldrig ens märker strömmen. Men sitter lite fast, för att inte tappa fotfästet och bara flyta med.
Här tänkte jag skriva om fåglarna som fortfarande är kvar, undrandes om de känner sig lite mesiga, om himlen som har föreställning nästan varje natt.
Här tänkte jag skriva om flugan i eftermiddags och hur jag nästan glömt att flugor fanns.
Men det blir inget med det.

För jag har tenta på fredag.