Ska man verkligen..?

Ingen hade egentligen lust, men vi tvingade väl varandra. Vi var alldeles för gråa och höll på att växa ihop med våra filtar i soffan.
Man ångrar ju faktiskt bara det man inte gör, och hösten har aldrig kännts så mycket höst.
(Fast ändå undrar jag, ska man inte göra det man vill, över det man kanske borde, när man verkligen får välja själv? Men jag har i och för sig aldrig varit något vidare på att välja.)

Och bra var det! Alla människor, vad jag saknat de. Nu vill jag göra allt, helst samtidigt och innan jag blir en sekund större. För jag är nog rädd för att växa, men mest att växa ifrån.
Tänk om jag har växt ifrån?

Kan man växa ifrån sig själv? Och vad ska man då göra.. Bli mindre är ju inte något som fungerar egentligen, om man inte krymper sig till 2 äpplen hög med någon mystisk laserstråle. Men då är man ju fortfarande stor, därinuti.

Det finns så mycket.