Samma fobi, men på olika ställen.

Och jag träffade min pekingsambo häromdan.
Vi har en såndär relation att vi inte träffas så ofta, men när vi väl gör det så är det bara roligt och jag brukar tänka att jag saknar henne. För hon inte är där, alla andra gånger.
Vi är lika men ändå så olika (Vi har samma telefonfobi men lever i olika världar.) och om knappt en vecka åker hon till Afrika.
Hon kommer hem igen, till sommaren. För hon bor mer där.
Och jag beundrar henne, ser upp till henne. Men jag vet att det inte är för mig.

Jag är glad att hon finns.