Informationsuppsamlaren och dess nyckfullhet.

Överallt i hjärnan finns det små, små bitar av väldigt onödig information som flyger omkring. Till exempel bilder från ett spel som jag spelade när jag var liten i vilket det figurerade en gås, det där ljudet som utstöttes när man gick för nära gåsen, det tänkte jag på nyss.
Väldigt onödigt.
Eller sådana där små kunskaper man snappade upp i grundskolan, jag måste ha varit väldigt uppmärksam under de få timmar vi pratade nordisk mytologi i låg- eller mellanstadiet. För jag kommer ihåg vad korparna heter, de viktigaste gudarna, den där 8fotade hästen..
Nu är det självklart vissa som hävdar att detta faktiskt är mycket viktig kunskap som bör bevaras och till och med berikas!
Men för mig är det ganska onödigt.
Jag kan inte ens tillräckligt mycket för att kunna flasha med det, om jag någonsin skulle komma i sammanhang där nordisk mytologi anses som coolt.

Hur kommer det då sig att man lär sig vissa saker, eller hör vissa saker, kanske bara en gång, och de verkar gro fast i hjärnbottnen direkt. Och vissa saker måste man verkligen kämpa med att banka in i skallen, och kanske inte ens då behagar de att stanna.

Jag har inga svar, jag bara tycker att det är lite intressant..