Verkligheten

Idag har jag varit vardaglig. (Jag har inte gömt mig under täcket) Jag behöver det ibland. För att påminna mig om att det faktiskt finns en verklighet. (För att undvika att gömma mig under täcket)
Den känns inte lika skrämmande när man lever i den. Det är ju inte någonting att vara rädd för, men det är jag ändå ibland. Eller inte rädd för att den finns, för att den inte finns kanske.
Eller både och.
Ja, det är komplicerat.

Det är i alla fall bra nu.
Jag känner mig verklig.
Fötterna på jorden.
"Rejäl, stark och klok" som G sagt.