3:38 minuter tankar

Jag sitter här och är trött. Orkar inte strukturera ens mitt skrivande. Att jobba är både bra och dåligt. För att inte orka tänka betyder också att inte orka tänka på allt det jobbiga. Och jag har lärt mig lite mer att inte ta åt mig så mycket, för mycket och att jag faktiskt duger, ibland. Ingen har så många krav på mig som jag har själv. Och det här var inte alls vad jag tänkte skriva från början. Jag satt och tänkte på sentimentalitet och galenskap och jag ville få fram en fri, tokig men samtidigt ganska melankolisk känsla. Jag tänkte på förut, länge sedan förut och eftersom ibland igår känns som länge sen så var det en halv evighet sedan. Jag skriver halv för evigheten är lång, och den skrämmer mig. Och jag lyssnar på HIM och känner mig jättenördig. Det är inte ens bra, men det spelar ingen roll. Det känns som då för länge sen. Då visste jag inte ens vem Ville var, men det kändes lite coolt. Och det finns så mycket jag ångrar, men det gör inget, för alla kan inte göra allt och det är inte ofta man faktiskt gör rätt.
Jag är ganska nöjd ändå - just nu. Jag tror på att allt händer för en orsak, att allt spelar roll. Och oftast vill jag inte vara någon annan. Och nu blev det en annan låt, skönt.