Pannan är rynkad

Bekymrad. Social, fast orkar inte med människor. Alla känslor samtidigt fast ändå inga alls.

Konstigt humör.

Framtiden finns inte, men inte nuet heller. Fast jag lever ändå inte i det förflutna lika mycket som jag kan göra. Jag tror att tiden står stilla.
Eller nej, tiden står inte stilla, den springer fram. Det är jag som står stilla.
Jag har stannat.