Spärrvakten och universums mysterier

Nej nu kanske det är dags för frukost, innan det blir ... försent för frukost.

Jag träffade på en väldigt trevlig spärrvakt på hemvägen från intervjun igår. När jag sa vart jag skulle sa han, "Jaså Stureby, ja.. Bäckaskiftsvägen kanske?" Näe, men nästan, log jag fram. "Jaså, nästan. Ha en trevlig dag då!" Ett Tackdesamma hann jag få fram innan han försvann bort. (Men egentligen var det ju jag som försvann. Han stod ju stilla.)
Det var trevligt.
Men jag grät ändå lite på tunnelbanan hem sen.

Lite senare sjöng jag första gången i kören, det var också trevligt. Länge sen jag sjöng nu, men det fick mig att sakna mina gamla klasskamrater lite.

Ännu längre senare fastnade jag i ett samtal om universums mysterier, det var även det trevligt. Men lite läskigt. Det tenderar att bli det, när man svävar ut i saker som får en att tvivla på sin egen existens.