Skrindor är underskattade.

Det har jag lärt mig idag. Flera gånger nu, på kort tid, har jag kommit i situationer där en skrinda har varit bra att ha. Och användningsområdena bara växer och växer ju mer man tänker på det. (prova!) Man kan använda den till allt möjligt, t.ex. att frakta hitchcocks 54 filmer i eller bara dra hem någon som inte orkar gå (alt. surra fast någon i skrindan och på det sättet tvinga denna någon att gå hem, om den blivit lite jobbig). Men då kommer ju förstås problemet hur man ska få ut personen ur skrindan och sedan in i sitt boende utan att riskera att bli lynchad med högaffel. För man kan ju uppenbarligen inte bara lämna honom/henne där! Nej, då skulle man ju kanske inte få tillbaka sin skrinda igen. Och det vore ju synd. Men det problemet är ju inte skrindans, så alltså ovidkommade.
Dagens slutsats är alltså:

Skrinda - det ultimata fordonet



Vandringstrollen

Jag vet vilken världens bästa bok är. Det är det inte många som vet om, men idag fick jag reda på att också min bror kommer ihåg denna fantastiska bok! Jag blev helt förstummad. Den har legat i det dolda väldigt, väldigt länge nu och jag tvivlade på att någon mer än jag kom ihåg den. Boken är Bims och Bumse, vandringstrollen. Jag minns inte riktigt vad den handlade om, förutom att de var troll och de vandrade, men framsidan kommer jag ihåg in i minsta detalj. Och likt den har minnet av boken och dess storhet etsat sig fast i mitt inre. Jag minns vagt älvor, svartalver och andra fantastiska varelser av olika slag, men mitt minne kan missta sig där. För det enda jag verkligen minns är hur mycket jag älskade den boken.

Jag tror att den är borta, att källarmonstret har ätit upp den. För jag har inte sett den på evigheter. Men det kanske är lika bra, för jag skulle inte våga läsa den igen.
Och krossa alla mina drömmar helt.