Klumpat ihop sig igen

Regel (ser man en, ser man flera), idag var det bekantas bekanta. De man inte känner men har pratat med en eller ett par gånger. Den första hade jag bara sagt ett halvt ord till ungefär, jag vet inte om hon kände igen mig ens. (Så vi sa inte hej.)
Den andra upptäckte jag på sätet bredvid mig på tunnelbanan, men då hade han antagligen suttit där en stund. Sneglade lite på honom några gånger, sedan blev det försent på något sätt. Jag satt och smålog lite för mig själv. Tänkte på saker jag visste om honom, t.ex. hans musiksmak, resor och det faktum att jag vet att hans smeknamn är ett tjejnamn.
Vi gick av på samma station, jag vet inte om han kände igen mig och satt och tänkte på samma sak.
Och så äckligt svensk jag kände mig.