Lugnet

Många väldigt tydliga känslor igår. En var lugn.

Jag gick hem från Bandhagen, blev kvar bland de sista, som jag ofta brukar bli. Hade sällskap till tunnelbanan. När jag sen gick vidare, klockan var strax innan fyra på morgonen, det var molnigt och smådimmigt. En lite mystisk stämning. Men känslan av totalt lugn. Harmoni med allt. Jag får den känslan ibland. Jag tror det var en kombination av mitt inre och det yttre.

En gångväg i dötiden mellan natt och gryning. Man känner sig ensam i världen, men på ett bra sätt. Jag valde bort musiken och lät tystnaden fylla mig helt. Omsluta sig runt mig och krypa in under skinnet.

I en utandning stod tiden stilla.