ideal förskjutna genom glaset

jag upphöjer alltid tanken på något
precis som att ordet ser så mycket bättre ut
innan det förstenas in i pappret

i drömmen är jag alltid bra
och du är ännu bättre
men så spricker bubblan och plötsligt
är drömmens realiteter det jag önskar
men aldrig på riktigt

mina drömmar är bara mina förskjutna ideal
kastade ett steg för kort
och aldrig åt mitt håll

andetagen äcklar mig
för verkligheten skulle ju inte vara så här
jag skulle ju få bestämma

men spegelbilden tittar på mig och skrattar
undrar, men bryr sig aldrig riktigt om
den där tragiska personen på andra sidan