Du vet när det kryper lite under skinnet på en och det känns som det var igår, men det var så länge sedan, du vet när man minns så där så man nästan glömmer att det är nu, nu

Idag tänkte jag på min första kärlek. Vem det var egentligen, var det du a? Nej jag tror det var p faktiskt, men vi var båda för blyga för att ens tänka det då. Då när vi var 7, 8 år. Du berättade det många år senare och om jag hade varit den jag är idag då, vilket är helt omöjligt, hade jag stannat upp och antingen kysst dig eller sagt något klurigt, lett lite snett och frågat om något fanns kvar.

nu vet jag att jag inte vill träffa på dig igen, för vi har förändrats så mycket och isär kan jag fortfarande få tro
att du var perfekt.